do it like a model baby!

Det kanske stämmer, kanske inte.. orkar knappt bry mig längre, vågar knappt ta chanser längre, är så jävla rädd att allt ska bli som förr, att till slut ligger jag ensam i min säng i tårar och inte kan andas.. Men man måste ta chanser här i livet, just nu ler jag som jag inte gjort på flera månader! jag är glad igen, men hoppas jag förblir de.. Jag ler idag, kanske gråter jag sen, men jag ler& skrattar utan det jävla skitet! Jag klarar mig utan de nu. Men det värsta lever kvar med mig. panikångesten.. den gör ensamma dagar gråa& ibland svarta. Det e tackvare min familj, mina närmaste vänner& dig som jag ler och skrattar. Men jag orkar inte bli sårad mer, mina "vänner" sårar, kärleken bedrar, så säg, vem finns kvar när alla lämnar, när man blir sårad och står ensam kvar i den svarta dimman och tänker "jag skulle aldrig trott på allt du sa", vem lyssnar på en då, vem kan man gråta ut hos, vilka är äkta och vilka är falska, vilka menar orden dom säger, vilka gör inte, man vet inget fören man står där, jag älskar dom som bryr sig men dom andra har fel.