slutar aldrig sakna dig, jag älskar dig
jag saknar dig.. jag älskar dig..
jag har tänkt på dig varje dag sen du försvann,
du va inte som alla andra, du va du, du va glad,
du fick en att bli glad, du fick mig att sköta skolan,
jag är evigt tacksam för du funnits& fortf finns i mitt liv,
du åkte in och ut på sjukhuset, en dag berättar gun att
du åkt in igen, hon låter ledsen, men jag tänkte att du
jag har tänkt på dig varje dag sen du försvann,
du va inte som alla andra, du va du, du va glad,
du fick en att bli glad, du fick mig att sköta skolan,
jag är evigt tacksam för du funnits& fortf finns i mitt liv,
du åkte in och ut på sjukhuset, en dag berättar gun att
du åkt in igen, hon låter ledsen, men jag tänkte att du
klara dig alla andra gånger så varför inte nu liksom?
ngr dagar senare får jag ett samtal i skolan, eller nej,
en massa samtal, men eftersom jag va på lektion så
kunde jag inte svara, när jag kommer ut kommer wirre
med hennes telefon och säger att det är carro i telefon,
jag får en klump i halsen när jag hör henne säga "när
slutar du?" med gråten i halsen, jag sa nu, och då kom
de, då berätta hon.. " du pernilla? jag måste berätta en
sak för dig" jag svara knappt inte, utan mummla ett ja,
"gamla mormor.. kommer inte klara sig" hon grät de
hörde jag, "allvar?!" "ja" svara hon, jag svarade inte
den gången, tiden stanna, hjärnan stanna, taknarna
flög ut i huvet sen kom tårarna, jag hör carro säga
gråtandes "pernilla, gråt inte snälla" men vad skulle
jag göra? skratta? nej knappast, mamma möter mig
när jag kommer hem, hon kommer ut med två cigg
en till mig och en till sig själv, hon sitter länge och
kollar på mig, jag såg på henne vad hon skulle säga
så jag sa " carro har redan ringt.." sen fråga jag om
de va säkert, jag kämpade för att hålla emot tårarna
men dom kom, ngr dagar, förhoppingsvis ngt veckor
innan du skulle försvinna sa dom på sjukhuset, de
gick en dag, jag åkte hem från skolan efter första lektionen,
det gick två dagar, jag va inte i skolan, de gick tre dagar,
( en av dom dagarna hälsade jag på dig, och de är jag glad för! )
möjligtvis gick de fyra dagar, då jag& carro satt i evigheter
och vänta på att mamma& pappa skulle komma hem,
vilket vi gjorde varje dag.. jag hade gråtit på morgonen
när dom skulle åka, och bett om att få följa med,
men jag hade bara en t-shirt på mig som jag sovit
i, jag bad och sa att jag kunde byta om snabbt, men
jag fick inte.. de va samma dag, samma dag mamma
kommer in genom dörren och skriker i tårar " de är över nu!"
pappa kom efter, carro börja gråta direkt hon hörde
orden, jag satt bara och kolla, jag kolla på pappa,
jag kolla på mamma som kramade carro, jag kolla upp
i himlen, och tänkte "där e du nu.." och då kom tårarna,
dom bara rann och rann, alla fyra gick ut och röka, alla
grät utom pappa, men han grät inombords de såg man,
dagarna gick, tårarna rann, jag vakna mitt i natten och
en massa samtal, men eftersom jag va på lektion så
kunde jag inte svara, när jag kommer ut kommer wirre
med hennes telefon och säger att det är carro i telefon,
jag får en klump i halsen när jag hör henne säga "när
slutar du?" med gråten i halsen, jag sa nu, och då kom
de, då berätta hon.. " du pernilla? jag måste berätta en
sak för dig" jag svara knappt inte, utan mummla ett ja,
"gamla mormor.. kommer inte klara sig" hon grät de
hörde jag, "allvar?!" "ja" svara hon, jag svarade inte
den gången, tiden stanna, hjärnan stanna, taknarna
flög ut i huvet sen kom tårarna, jag hör carro säga
gråtandes "pernilla, gråt inte snälla" men vad skulle
jag göra? skratta? nej knappast, mamma möter mig
när jag kommer hem, hon kommer ut med två cigg
en till mig och en till sig själv, hon sitter länge och
kollar på mig, jag såg på henne vad hon skulle säga
så jag sa " carro har redan ringt.." sen fråga jag om
de va säkert, jag kämpade för att hålla emot tårarna
men dom kom, ngr dagar, förhoppingsvis ngt veckor
innan du skulle försvinna sa dom på sjukhuset, de
gick en dag, jag åkte hem från skolan efter första lektionen,
det gick två dagar, jag va inte i skolan, de gick tre dagar,
( en av dom dagarna hälsade jag på dig, och de är jag glad för! )
möjligtvis gick de fyra dagar, då jag& carro satt i evigheter
och vänta på att mamma& pappa skulle komma hem,
vilket vi gjorde varje dag.. jag hade gråtit på morgonen
när dom skulle åka, och bett om att få följa med,
men jag hade bara en t-shirt på mig som jag sovit
i, jag bad och sa att jag kunde byta om snabbt, men
jag fick inte.. de va samma dag, samma dag mamma
kommer in genom dörren och skriker i tårar " de är över nu!"
pappa kom efter, carro börja gråta direkt hon hörde
orden, jag satt bara och kolla, jag kolla på pappa,
jag kolla på mamma som kramade carro, jag kolla upp
i himlen, och tänkte "där e du nu.." och då kom tårarna,
dom bara rann och rann, alla fyra gick ut och röka, alla
grät utom pappa, men han grät inombords de såg man,
dagarna gick, tårarna rann, jag vakna mitt i natten och
grät, men då kröp jag i trygghet närmare carro, då blev
de bra..
dagen då de va begravning, de går inte att förklara,
jag och mamma gick in i kyrkan innan alla kom, innan
prästen kom, innan kistan kom, inann likbilen kom,
endas kyrkovärden va där, vi gick in, jag kolla mig omkring,
jag mådde illa, ville spy, men kunde inte, när vi kommer
ut, möts både jag& mamma av en blick ingen av oss ville
få. likbilen.. dom går ut ur bilen och bak där bak, där kistan la,
jag och mamma skynadade oss in i bilen, sen körde vi, jag
snegla mot kyrkan, fick syn på kistan, då kom tårarna,
dom bara rann och rann, fast tyst.. väl kommna till begravningen
va vi ngr av dom första, alla kom en efter en, de va hemskt
att se alla gråtande annsikte, jag va nära på att skratta för jag
blev så ledsen, jag visste inte.. vi kom in i kyrkan, prästen prata,
han prata om gamla mormor, jag tänkte på de prästen sa och grät,
ja gud va jag grät! pappa satt brevid och kramade mig, jag släppte
inte blicken från kistan, där du la, jag ville gå upp och ryka bort
locket som stängde ljuset för dig, där under la du, liten, vit, kanske
blå? inget hår, död. jag vägra gå upp där och lägga min ros jag höll i
mina händer, men pappa lyckades få upp mig, där gick jag, med carro,
sandra& louize, vi la våra roser, alla grät, mina ben va som gummi,
jag klappa på kistan, och tänkte " vi ses snart igen.. " , tiden har gått
snabbt, snart två år sen, saknaden skär fortf inom mig, jag saknar
dig, du va den bästa Gamla mormor man kan ha! JAG ÄLSKAR DIG!
dagen innan du försvann sa du att du ville till carl, " gamla morfar"
ni är de bra, vila i frid nu, så ses vi sen, inte än, men sen! <3
de bra..
dagen då de va begravning, de går inte att förklara,
jag och mamma gick in i kyrkan innan alla kom, innan
prästen kom, innan kistan kom, inann likbilen kom,
endas kyrkovärden va där, vi gick in, jag kolla mig omkring,
jag mådde illa, ville spy, men kunde inte, när vi kommer
ut, möts både jag& mamma av en blick ingen av oss ville
få. likbilen.. dom går ut ur bilen och bak där bak, där kistan la,
jag och mamma skynadade oss in i bilen, sen körde vi, jag
snegla mot kyrkan, fick syn på kistan, då kom tårarna,
dom bara rann och rann, fast tyst.. väl kommna till begravningen
va vi ngr av dom första, alla kom en efter en, de va hemskt
att se alla gråtande annsikte, jag va nära på att skratta för jag
blev så ledsen, jag visste inte.. vi kom in i kyrkan, prästen prata,
han prata om gamla mormor, jag tänkte på de prästen sa och grät,
ja gud va jag grät! pappa satt brevid och kramade mig, jag släppte
inte blicken från kistan, där du la, jag ville gå upp och ryka bort
locket som stängde ljuset för dig, där under la du, liten, vit, kanske
blå? inget hår, död. jag vägra gå upp där och lägga min ros jag höll i
mina händer, men pappa lyckades få upp mig, där gick jag, med carro,
sandra& louize, vi la våra roser, alla grät, mina ben va som gummi,
jag klappa på kistan, och tänkte " vi ses snart igen.. " , tiden har gått
snabbt, snart två år sen, saknaden skär fortf inom mig, jag saknar
dig, du va den bästa Gamla mormor man kan ha! JAG ÄLSKAR DIG!
dagen innan du försvann sa du att du ville till carl, " gamla morfar"
ni är de bra, vila i frid nu, så ses vi sen, inte än, men sen! <3
♥ 1932 - ♣ 2007
Kommentarer
Postat av: Moster J
Såja, då fick du mig att gråta... :o(
Fint skrivet Pillan
Trackback
