do it like a model baby!

jag tänkte berätta för er lite om min panikångest

jag har haft läkar konstanterad panikångest i ungefär
ett år och lite till,det kommer i perioder, men jag känner
så fort den  är påväg. jag kan berätta om ett anfall jag fick i helgen..

jag, mamma, pappa, min syster, hennes kille, min moster, hennes kille, min kusin, min lillasyster& min mormor grillade och drack och jag va instlld på en bra och mysig kväll i min mammas mosters hus som min moster& kusin passade, jag hade varit trött hela dagen, så jag drack bara en cider sen gick jag in och la mig på soffan, jag somnade till i ca en timme sen vaknade, jag kände en krypande känsla från svans kotan  upp i ryggraden, samtidigt som jag hade en klökande känsla i halsen, jag visste då att de va min panikångest, jag la mig på mage och höll mina händer för huvet, min kusin kom in och jag bad han kalla på min mamma, men de va försent, när min mamma kom in hade de redan brutit ut, jag grät och hade svårt för att andas, mamma sa att hon nt hade tagit med någon tablett för hon tänkte inte på de, och de förstår jag för jag brukar aldrig få de på andra ställen än hemma, jag skakade och de gjorde ont i hela kroppen, jag sa till mamma att jag nt kunde andas och tryckte på min hals, men de gjorde ingen skillnad, de gjorde de varken lättare eller svårare för att andas, min mamma krama mig medans jag grät mot hennes axel, jag kände mig tung som en sten, min moster kom
in, och frågade mig fall vi skulle gå en runda, så de gjorde vi, vi pratade om det som va jobbigt just då, hon sa de att jag kan inte tvinga mig  själv att må så dåligt! atacken försvann när jag fick prata av mig med någon som verkligen lyssna på mig..
varje dag går jag och har oron i bakhuvet, jag har insett att jag aldrig
kan veta när jag får ett anfall! det e många som tror att det inte är
jobbigt att leva med de, men de ska jag säga er, níi vet verkligen inte
hur det är förens ni har varit där själv! man ser inget annat än svart
och man känner sig nertrampad av alla& mest värdelös i hela världen..
detta va bara ett exempel på hur mina anfall kan se ut, det
finns lättare anfall och det finns svårare, men båda delarna
är minst lika hemska och jobbiga att ta sig igenom..