ღ jag saknar dig, du finns kvar inom mig

Det har nu gått lång tid sen du försvann
blickrna du gav mig sa att vi skulle lämna varann
tårarna du skapade slutar aldrig rinna
du lever i mitt minne, där ska du aldrig försvinna
du är en fin ängel och du mår nu bra
alla vet att vi hade fina dar
jag saknar dig, och hade gjort allt för att få dig tillbaka
jag kommer aldrig sluta älska eller sakna
du va speciell, du log alltid på ditt eget sätt
ett sätt som gjorde att allt kändes rätt.

Jag saknar dig, och bara önska att du kom tillbaka!


ღ jag har detta, jag hatar dig, försvinn!

just nu e jag sjukt sur på min vääään.. jag vill inte ha kvar den, den e bara i vägen och jag kan fan inte klä mig ordentligt, jag vill bara blir frisk nu :(..


(dålig bild, och lite tutte i de hela men ja.. )


ღ rökingen skadade min lunga

Det är så att jag har sköra lungor och därför va de rökningen som gjorde att min lunga kolapsa.. Jag kommer inte komma hem imorgon heller, jag vet inte när jag kommer hem men som sagt kommer jag ju skriva när jag är hemma.

Just nu är mamma, pappa& carro inne hos mig, snart kommer Linda& systerdotter också, vid 2 tiden kommer My till mig wiho :D! Jag tycker själv jag mår bra, men vattnet som inte ska bubbla, bubblar fortf! men ja, nu har jag nt mer att säga, maten kommer snart, smaklöst som vanligt väl O.o vi hörs någon gång! när jag  e hemma eller tidigare, pusspuss ♥

ღ till dom lata

vissa gnäller på att mitt förra inlägg va långt osv, men här får ni då en kortare beskrivning på varför jag e seg på bloggen, jag ligger på sjukhus sen i torsdags, punkterad lunga, och vet nt när jag kommer hem. Så.. hoppas folk orkar läsa detta iaf! och ni som frågar om allt e bra osv borde förstå svbaret själv nu! pusspuss


ungefär en såhär bra start hade jag på min helg, &
ungefär såhär såg min Fredag ut.


ღ varför jag inte bloggat eller svarat på kommentarer

är för att läget är så:
I Torsdag åkte jag till skolan, de va ett underbart väder och jag planderade att sola när jag kom hem, men bara ngr minuter senare så fick jag ont i ryggen/lungan, jag visste inte riktigt vf så jag bad jenny massera mig, men vi hitta inte stället de gjorde ont på, det gick upp i armen och under armen, efter en liten stund gick de vidare till andnings svårigheter, jenny följde då emd mig till vårdcentralen, där vi va i ca en timme, men dom skickade mig vidare till röntgen i Lund, så sandraoch marcus hämtade upp mig i kävlinge, sen in till röntgen där jag gick in i ett rum och röntgade mina lungor, efter ngr minuter kom en dam och sa till mig att jag skulle till akuten, men jag fick inte gå dit själv, utan dom kom med en bår och hämtade mig, Linda min halv syster då och sandra min syster, marcus satt ute i bilen för han trodde de skulle gå snabbt, linda frågade vad felet va på mig, då sa dom ngt med min lunga, men har börjat koppla de nu och min lunga är typ punkterad och lungfästet har släppt eller ngt sånt skit :s, så det var ner på akuten in ett ett "rum" med gula äckliga gardiner runt mig, la där i typ.. en timme, sen in i ett helt vitt rum, trodde först de va mitt rum och att jag skulle sova på en bår? :s haha, men sen kom där 4 ailiens såg dom ut som, med grönt munskydd, grön tajt mössa, förkläde och allt sånt :s, isch.. linda stod brevid mig medans sandra och marcus väntade utanför, först tvätta dom mig med ngt kallt och gult skit, sen la dom ett sterilt papper med hål i över mig, sen bedöva dom mig, och linda höll mina händer, och jag bara grät, sen skar dom nog upp efter en stoooor bedövning spruta, sen in med slangen, och när dom kom mellan revbenen SKREK jag vill jag lova! de knaka till och de gjorde ont, när de väl va över la jag i sängen och vänta på att få komma upp till mitt rum, till en skön säng och få smärtstillande, eftersom jag nt fick lungande eller ngt! Efter en stund fick jag komma upp, här va fyra damer och en pojke som va praktikant, som tog över mig till en skön säng, tog av mig mina byxor (eftersom jag inte hade ngn tröja eller bh på mig), och tog på mig sjukhus kläder, och så. efter ett tag kom dom in med smärtstillande, mamma, pappa& caroline kom efter ett tag också, de va skönt! men dom körde efter ngn timme igen för att hämta bla min data och lite annat, sen moblerade en sköterska och den där praktikanden om, så mamma fick en egen säng eftersom hon skulle sova här, dagen efter (Fredagen/igår) vaknade jag vid 7 tiden, spydde typ 5-6 gånger på morgonen sen bytade vi smärtstillande och då kändes de bättre, sofija och jenny kom, då stack mamma, pappa, linda& carro och käkade& firade snadra eftersom hon fyllde 20 år.. & jag fick fyra jätte fina roser av sofija och jenny, fast dom är där hemma nu, senare kom wirre& viktor, satt och snacka lite, och jag SATT jätte länge, har knappt suttit ngt, mer än upp med överkroppen i sängen tex.. sen kom mamma, pappa, louize& sandra, och louize hade varit så gullig och gjort nudlar till mig haha, efter bara en liten stund körde alla utom mamma igen, vi satt framför datan ett litet tag, sen la vi oss, och jag fick en spruta i magen, vätska genom den skane i armväket och tog tempen, sen gick min mun igång, jag bara bablade med mamma, till slut somnade hon, och jag la där och babla haha, sen somnade jag med, vakna vid 20 över 4, och försökte väcka mamma jätte länge, tillslut tog jag min telefon och putta på henne med eftersom jag nt kunde röra min kropp typ och jag nådde nt hon, tillslut vakna hon och fick trycka på larmet till mig för jag hade ont, så dom kom in med två panodil och en smärtstillande, efter ett tag somnade jag och mamma igen! Vaknade, mamma gick och hämta frukost till oss, så käka vi så mk båda orkade, sen datanörda vi oss framför min data, sen tänkte jag fan, jag måste blogga! så började, men mitt in bloggningen kom min mat, de va nt så gott, men krämen va helt OK.. nu har jag ont i mina ögon och mamma sitter vid mina fötter i en stol/fåtölj, och kollar tv, vi väntar på moster och på pappa, vi hörs när jag kommer hem! ni vet varför jag inte bloggat nu iaf.. pusspuss


ღ ensam, då ångesten startar

Jag orkar inte längre kämpa för något jag aldrig kommer få,
jag orkar inte ödlsa tid på något som inte ger något beslut,
jag orkar inte vänta mer, jag orkar inte gråta för dig mer..

jag saknar dig helt sjukt, men jag orkar inte, jag vill ha dig här, kunna krama dig, och känna att du e min, men kommer du bli min? kommer det bli något, eller kommer du lämna mig lika ensam som jag va innan du kom? jag mådde skit innan du kom in i mitt liv, med dig vid min sida känns allt rätt, och allt blir så jävla lätt, jag vill aldrig att du ska lämna min sida, men efter denna tid, är du ennu inte min, jag vill berätta allt jag har inom mig här men kan inte, jag vill berätta de för dig, men vågar inte.. dags att vakna upp och inse verkligheten nu kanske..
alla ord, allting, det är direkt från mitt hjärta, jag tycker om dig..



ღ ljuset som slocknar

denna texten är skriven till alla som fölorat någon nära.

man fäller många tårar, den värsta sekunden är när man får ett samtal om att hon/han inte kommer klara sig, man ser inget ljus och man ramlar ner i tårar, den som förlorar sin mamma/ pappa/ syster/ bror/ nära släkting/pojkvän/flickvän nära vän, dom vet vad jag pratar om, just den där minuten man vill radera, dagarna går och tillslut försvinner (h), man gråter och gråter för man tänker på minnen, men det är väl inga sorliga minnen*? så varför gråter man, istället ska man le och tänka vilken underbar tid man fick med (h). sen kommer den dagen, begravingen, man hör alla snyfta och kan inte hålla tårarna tillbaka, man gråter och gråter och ber om mirakel, men det kommer inget och då blir det bara värre, vissa gräver ner sig i en djup deppretion medans vissa försöker må bra men börjar med droger eller börjar dricka för att lämna känslorna bakom sig, eller börjar med något annat skit, men ingen ser att dom egentligen mår dåligt. Det finns inget värre än någon nära som försvinner, jag har själv varit med om det, men man måste gå vidare, om det så ska suga musten ur en så måste man göra de! Det finns så många som säger dör du dör jag, men jag tror inte ens hälften menar de, tänk på att det är ert liv ni ger i någon annans händer! Men jag tror faktiskt dom flesta vet var jag vill komma med detta, det gör så ont att förlora någon, men det är ett måste att gå vidare i livet, för gud har planer för oss alla!

ღ love can be true

Det kanske stämmer, kanske inte.. orkar knappt bry mig längre, vågar knappt ta chanser längre, är så jävla rädd att allt ska bli som förr, att till slut ligger jag ensam i min säng i tårar och inte kan andas.. Men man måste ta chanser här i livet, just nu ler jag som jag inte gjort på flera månader! jag är glad igen, men hoppas jag förblir de.. Jag ler idag, kanske gråter jag sen, men jag ler& skrattar utan det jävla skitet! Jag klarar mig utan de nu. Men det värsta lever kvar med mig. panikångesten.. den gör ensamma dagar gråa& ibland svarta. Det e tackvare min familj, mina närmaste vänner& dig som jag ler och skrattar. Men jag orkar inte bli sårad mer, mina "vänner" sårar, kärleken bedrar, så säg, vem finns kvar när alla lämnar, när man blir sårad och står ensam kvar i den svarta dimman och tänker "jag skulle aldrig trott på allt du sa", vem lyssnar på en då, vem kan man gråta ut hos, vilka är äkta och vilka är falska, vilka menar orden dom säger, vilka gör inte, man vet inget fören man står där, jag älskar dom som bryr sig men dom andra har fel.

ღ bara försvinn!

har haft riktigt mycket problem med min mage.
nu har den inte klyddat, sen typ, ett halv år om
inte mer, och nu böjar den till max igen fast värre..

det bränns i mellan gärdet och längst nere i magen&
det gör så ont så jag vill svimma eller spy eller ngt!
så fort jag reser mig och ska göra ngt blir jag yr och
får ta händerna för huvet och andas, efter ngr sekunder
försvinner de, men hela kroppen känns som sement,&
jag hatar detta till max verkligen, riktigt äckligt! :(

har jag ont imron är jag vaknar tänker jag bli hemma&
ringa vårdcentralen, men det sista jag kommer göra är
en till graskoskopi eller vaafan det nu heter för de är
de äckligaste jag varit med om i hela mitt liv!

nu ska jag ut och röka åh snacka med mamma, hörs sen kanske ♥

ღ spola tillbaka tiden

kolla så lycklig man var som liten?
varför ler man inte lika mycket nu?
varför gråter man sig till sömns?
varför sitter man själv när tårarna rinner?
varför blir allt mycket dyrare i livet?
var ifrån kommer kärleken man idag längtar efter?
jag vill va liten igen och bli om tyckt av alla i min släkt, att de alltid är
jag som får uppmärksamhet,
vill inte va den bort glömda mellan ungen, hon som ingen ser längre,
speciellt ingen i släkten, vill
vara hon som sköter sig bäst, tar studenten med
bäst poäng& helt enkelt vara älskad.. men kommer
något någonsin bli som förr, när man va liten? nej,
för snart är jag vuxen, då ska jag ta hand om mitt
eget liv, då hjälper ingen, då finns ingen, då e man
själv, man står ensam, man måste göra något under
för att dom ska börja bry sig igen, louize bryr dom
sig om för hon e minst, Sandra, för hon e typ nästa
super modell i sverige? nej men för hon blir plåtad
osv osv, carro, för hon har lagt av med skit& väntar
barn, men jag då? jag har också lagt av med skiten,
jag försöker fixa skolan, jag FÖRSÖKER fucking fixa
mitt liv, men de e svårt utan hjälp, de e så jävla svårt
ensam! jag e så fucking ensam, jag har verkligen inget..
känns inte som de iaf, visst när jag e med folk skrattar
jag, då mår jag bra men så snabbt vänder allt och jag
sitter ensam i min mardröm igen, vad kan hjälpa mig
ur detta, vem kan se mina tårar rinna? ingen, INGEN!
de gör ont i min kropp av att varje dag få kämpa med
panik ångest, smärta i kroppen, rädsla i hela kroppen,
vem ska jag snacka med? det finns verkligen ingen
som fattar! & KILLAR! dom e fan inget, dom e smuts
under min sko, jag ser inget i killar mer, dom e som
tjejer fast (dom flesta) utan bröst med kuk? och då
tror dom att dom e störst, bäst och vackrast bara för
de, men ni är svin allihopa! på ett eller annat sätt,
så fucking äckliga asso, men träffar en kille, allt e
super bra, sen sticker han, fuck it.. men ändå, så
behöver man dom i livet för att kunna le.. dom
skapar tårar och dom skapar skratt, men vem ska
man lite på av alla dessa kräk? jaja.. nu har inte jag
mer att säga er fuckers! jo, min högsta önskan,
vet ni vad den är? att min gamel mormor kommer
på min student.. pusshej..

ღ depp tiden är tillbaka..

hejsan alla bloggläsare!
skolan idag, va sjukt nere, så gick till kuratorn och snackade med
henne, de kändes lite bättre efter de, men sen kom mamma& pappa
och hämtade mig, så åkte vi och handla och så sen hem, så satt jag 
vid datan lite sen kolla jag lite på twilight sen somnade jag, sov ngn 
timme sen väckte pappa mig och nu sitter jag här och tänker..


orkar nt ha dessa perioder, ena dagen mår jag skit bra andra är allt 
bara skit och de ända jag ser är svart, ser inget posetivt, jag vet verkligen
inte var jag ska ta vägen längre, vill inte va såhär nere, vill inte må såhär!
det suger verkligen.. men ett stort tack till dom som hjälper mig genom 
denna skiten, ♥

ღ helt sjukt. R.I.P Therese Johansson Rojo

asso jag kolla lite på youtube innan& då va där en kille som
snackade om therese johansson rojo, och jag visste inte
de innan, men dom två som mördade henne fick bara fucking
1 år och 8 månader!! hade det varit en vuxen människa hade
han/hon fått fucking 10 år, och dom fick inte ens två år för en
männsikas liv! och vad man hör verkade hon va en helt underbar
människa, hon  va 15 år gamal och skulle bli 16 år 10 dagar efter
hon dog, asso detta är bara så himla sjukt! jag kände inte henne
eller ngt sånt, men de är så hemsk! Jag sa de till mamma hade ngn
dödat ngn i min familj så hade jag dödat den personen med mina
bara händer asso! men tillbaka till de jag skrev om, hur kan man ta 
livet av en person för svartsjuka låt hon gör vad hon vill för faaan!
jag minns när jag läste de i tidningen i somras, och bilden på henne,
hon lös, de lös snällhet från henne, hon såg verkligen ut som en snäll
tjej asso! Jag beklagar till hennes familj, vänner& alla som känner
henne! kan själv inte fatta hur hemskt det måste vara.. Vila i frid!  


en väldigt fin låt! lyssna på texten& njut..


ღ ilskan leder till ärlighet

gud, jag blir så trött, varför ska jag va så sur hela tiden?! ilskan leder till ärlighet, för mk ärlighet, tex jag kalla min syster prec för dum i huvet, men hon e ju inte de så klart, men ibland går hon mig på nerverna, och folk i skolan, dom håller på och håller på och håller på, till slut går de för långt, till slut smäller man av, man skriker saker som bara flyger ut, men dom skrattar? de ända dom gör är att skratta?! ch de gör de bara sååå mycket värre, jag orkar inte med min ilska, vill kunna kontrollera mina ord, och vad jag gör, innan kunde jag de, iaf bland mina vänner, de kan jag inte mer, ujag tänker inte på vad jag säger! jag hatar bråk, jag vill inte bråka, men går de att undvika när flera 1000 pers är på en, nej! ah shit asso! de gör ont, så sjukt jävla ont! 



so baby don't worry, you are my only

jag saknar dig, jag saknar oss, jag saknar de, 
jag saknar kärlek, men jag hatar dig så sjukt!
om jag har dig i tankarna får jag inget leende,
jag sitter bara och stirrar, jag vet inte var jag 
ska ta vägen och varför du har kommit upp i
mitt huve igen, jag minns våra dagar, jag minns
våra minnen, jag minns våra ord, jag minns
allt jag inte vill minnas, du gav mig ngt jag inte
hade fått på två år, kärlek. hade jag fått en
andra chans nu och bevisa att de ska va vi
hade jag inte sumpat de, för du sitter i mitt 
hjärta som en solstråle på solen, vattnet i
isen, shit asso.. minns en dag med dig så
tydligt, jag minns orden, jag kan känna den
sjukt underbara kramen, jag minns allt.. 
kom tillbaka, helt ärligt, jag hade inte sagt
nej om att försöka en gång till, men idag
är vi inte ens vänner, sist vi snacka va 
båda "kaxiga" & sura, de e väl meningen
att de ska va som de är nu, but I miss you..
you are the one and only forever! (uu'

ngn som förstår, ngn som känner som jag

Jag älskar men ändån hatar, jag hatar kärlek men älskar de på samma gång,
jag sårar och bedrar precis som jag själv blir sårad och bedragen , jag vet hur
ont de gör att bli sårad ändå så sårar jag själv, men jag gör de aldrig med flit,
aldrig med meningen, jag har ont, ont i min själ för jag blivit så j*vla sårad och
själv sårat.. I'm sorry.. Det är väl som min syster säger "alla du sårat då?" , men
vad ska jag göra?! jag lyckas fan aldrig, jag vet inte vad jag ska ta mig till.. 
FUUUUCK! förlåt alla som jag sårat, hoppas ni vet vem ni är om ni läser detta, (u'

slutar aldrig sakna dig, jag älskar dig

jag saknar dig.. jag älskar dig..
jag har tänkt på dig varje dag sen du försvann, 
du va inte som alla andra, du va du, du va glad,
du fick en att bli glad, du fick mig att sköta skolan, 
jag är evigt tacksam för du funnits& fortf finns i mitt liv,

du åkte in och ut på sjukhuset, en dag berättar gun att
du åkt in igen, hon låter ledsen, men jag tänkte att du
klara dig alla andra gånger så varför inte nu liksom?
ngr dagar senare får jag ett samtal i skolan, eller nej,
en massa samtal, men eftersom jag va på lektion så
kunde jag inte svara, när jag kommer ut kommer wirre
med hennes telefon och säger att det är carro i telefon,
jag får en klump i halsen när jag hör henne säga "när
slutar du?" med gråten i halsen, jag sa nu, och då kom
de, då berätta hon.. " du pernilla? jag måste berätta en
sak för dig" jag svara knappt inte, utan mummla ett ja,
"gamla mormor.. kommer inte klara sig" hon grät de 
hörde jag, "allvar?!"  "ja" svara hon, jag svarade inte
den gången, tiden stanna, hjärnan stanna, taknarna
flög ut i huvet sen kom tårarna, jag hör carro säga
gråtandes "pernilla, gråt inte snälla" men vad skulle
jag göra?  skratta? nej knappast, mamma möter mig
när jag kommer hem, hon kommer ut med två cigg
en till mig och en till sig själv, hon sitter länge och 
kollar på mig, jag såg på henne vad hon skulle säga
så jag sa " carro har redan ringt.." sen fråga jag om
de va säkert, jag kämpade för att hålla emot tårarna
men dom kom, ngr dagar, förhoppingsvis ngt veckor
innan du skulle försvinna sa dom på sjukhuset, de 
gick en dag, jag åkte hem från skolan efter första lektionen,
det gick två dagar, jag va inte i skolan, de gick tre dagar,
( en av dom dagarna hälsade jag på dig, och de är jag glad för! )
möjligtvis gick de fyra dagar, då jag& carro satt i evigheter
och vänta på att mamma& pappa skulle komma hem,
vilket vi gjorde varje dag.. jag hade gråtit på morgonen
när dom skulle åka, och bett om att få följa med,
men jag hade bara en t-shirt på mig som jag sovit
i, jag bad och sa att jag kunde byta om snabbt, men
jag fick inte.. de va samma dag, samma dag mamma
kommer in genom dörren och skriker i tårar " de är över nu!"
pappa kom efter, carro börja gråta direkt hon hörde
orden, jag satt bara och kolla, jag kolla på pappa, 
jag kolla på mamma som kramade carro, jag kolla upp
i himlen, och tänkte "där e du nu.." och då kom tårarna, 
dom bara rann och rann, alla fyra gick ut och röka, alla
grät utom pappa, men han grät inombords de såg man,
dagarna gick, tårarna rann, jag vakna mitt i natten och
grät, men då kröp jag i trygghet närmare carro, då blev
de bra.. 

dagen då de va begravning, de går inte att förklara, 
jag och mamma gick in i kyrkan innan alla kom, innan
prästen kom, innan kistan kom, inann likbilen kom, 
endas kyrkovärden va där, vi gick in, jag kolla mig omkring,
jag mådde illa, ville spy, men kunde inte, när vi kommer 
ut, möts både jag& mamma av en blick ingen av oss ville
få. likbilen.. dom går ut ur bilen och bak där bak, där
kistan la,
jag och mamma skynadade oss in i bilen, sen körde vi, jag 
snegla mot kyrkan, fick syn på kistan, då kom tårarna, 
dom bara rann och rann, fast tyst.. väl kommna till begravningen
va vi ngr av dom första, alla kom en efter en, de va hemskt
att se alla gråtande annsikte, jag va nära på att skratta för jag
blev så ledsen, jag visste inte.. vi kom in i kyrkan, prästen prata,
han prata om gamla mormor, jag tänkte på de prästen sa och grät,
ja gud va jag grät! pappa satt brevid och kramade mig, jag släppte
inte blicken från kistan, där du la, jag ville gå upp och ryka bort 
locket som stängde ljuset för dig, där under la du, liten, vit, kanske
blå? inget hår, död. jag vägra gå upp där och lägga min ros jag höll i
mina händer, men pappa lyckades få upp mig, där gick jag, med carro,
sandra& louize, vi la våra roser, alla grät, mina ben va som gummi, 
jag klappa på kistan, och tänkte "
vi ses snart igen.. " , tiden har gått
snabbt, snart två år sen, saknaden skär fortf inom mig, jag saknar
dig, du va den bästa Gamla mormor man kan ha! JAG ÄLSKAR DIG!
dagen innan du försvann sa du att du ville till carl, " gamla morfar" 
ni är de bra, vila i frid nu, så ses vi sen, inte än, men sen! <3
♥ 1932  - ♣ 2007



Nyare inlägg
RSS 2.0