ღ va rik på kärlek men nu så e jag fattig..

20/9 - 6/11
hur kan det kännas så bra och sen bara bli skit?
hur kan man va så säker på att det e rätt?
så mycket frågor, men har ingen tid..
Kort tid, men den bästa.. <3

ღ they say in heaven, love comes first

jag e trött på killar, trött på undanflkyter, trött på lögner, trött på kärlek! jag vet att jag skrev för bara typ en vecka sen hur kär jag e osv, & ja det är jag, men jag orkar samtidigt inte med kärlek, det tar som fan på krafterna, att man ska orka bry sig, att man ska gå runt med svartsjuka, osv.. blir så trött på det så jag bara vill gråta, av egen efarenhet har jag också lärt mig att dom flesta killarna har jäääävligt svårt för att säga vad dom tycker och känner och tänker, och det stör mig! visst, vi tjejer är säkert inte bättre men vafaaaan.. och varför dessa lögner? jag vet hur det att han en pojkvän som ljuger för en, rakt upp i huvet, och jag säger inte att jag ahr det nu, men jag vet! jag som person är väldigt svartsjuk och svårt som in i helvete att lita på killar och ännu mer på tjejer, vissa tjejer är ok att killen umgås med, men vissa är för mycket! vissa tjejer litar jag inte på för fem öre och det tar verkligen kål på mig, men är det mig då det e fel på? jag vet varken ut eller in längre, vet bara hur fucking trött jag e på just ordet kärlek.

jag minns en tid i mitt liv, en kort tid, då allt va perfekt.


lisa nilsson - långsamt farväl
jag har frågat det förr med, hur faan kan låtar stämma in så bra på ens liv?


ღ fuck idol nu asså. faaan..

när jag väl hittar mig en ny favorit efter sebastian åkte ut, åker han ut?! daniel e fucking bäst asså.. vad tycker ni om att han åkte?


ღ jag hatar, hatar, haaaatar, tandläkaren!

kom precis hem från tandläkaren, usch! eftersom hon va så otrevlig sist tog jag med mig pappa idag heh (a) , men samma sak som dom tre senaste åren hade jag inga hål, dock äcklig tandsten, men den försvinner den 10.nde, jag tänkte berätta helt stolt att jag aldrig haft tandsten men sen bah, du har tandsten, man bah, men jaha trevligt! usch


ღ tillbaka i bjärsjölagård och det känns ändå inte ok asså..

känns fel att sova hos martin& sandra, men vad ska man göra :/.. Får hoppas att jag slipper det om ett tag.. Soffan är iaf bäddad nu och jag hör soffan kallar, mina ögon vill stängas redan..

& JA VAFAN E DETTA?! SNÖSTORM I OKTOBER MÅNAD? trodde jag skulle dö när jag och sandra va ute med nelly, shiiiit asså.. håliga tights när det snöar& blåser som fan e verkligen inte ok, det heller ;o..

Jag saknar min älskling..


ღ denna saknad, jag hatar det..

Jag blir snart tokig, jag vet inte var jag ska ta vägen :(
vill gråta men det går inte, det e tomt inom mig utan dig vid min sida,
den sista pussen innan du körde när vi hade snackat, den va så nätt,
så tom, men så, så fruktansvärt underbar, när d höll om mig när vi
gick och prata, kände jag värme i hela kroppen även fast jag visste
att något va fel, när jag nudda dina finger toppar innan vi skiljdes åt
kändes det som föralltid, du säger att du inte vill mista mig, att jag e allt
du vill ha och att du älskar mig, men det e just nu det ända jag vill höra
från dig, även om jag vet att det e sant, men det känns som du är någon
annanstans nu, långt långt borta, som jag inte kan prata med dig, inte se dig,
inte pussa dig. Idag för en månad sen blev det vi, och denna månaden har
varit en av dom bästa i hela mitt liv, och jag vill så innerligt att det blir fler
och att detta löser sig nu, att det bara e en våg i förhållandet som måste
lägga sig igen så blir det bra igen, ingen har gjort fel, ingen har varit dum,
vi har båda varit ärliga med hur vi känner, men vill du lämna så förstår jag,
och då tänker jag inte säga emot, utan fortsätta att kämpa för att må bra,
fast på egen hand, men det är du som är så jävla bra, du som får mig att
le vilket humör jag än är på, om jag e sur, ledsen eller bara nere, så får
du mig alltid glad, men dina kramar och dina sjukheter, och att det är du
bara du, jag går nu varje dag med en klump i magen och bara väntar.
Du är mitt allt Pontus Persson :'(


ღ jag vet vad jag pratar om.

Jag ska berätta en historia om mitt liv,
det har varit såhär i över ett år nu,
läs inte om du inte orkar.

Att gå utanför drömmen gör mig bara mer och
mer rädd för var dag som går, jag vet inte vad
som döljer sig runt hörnet, kanske är det mycket
folk där borta, jag börjar skaka i kroppen och blir
nervös för att gå förbi folket som står där, jag kollar
rakt fram och fokuserar bara på att komma förbi dom,
jag klarar knappt träffa min killes kompisar för jag
vet inte hur jag ska bete mig eller va. Jag vet inte när
den äckliga känslan kommer krypandes längst ryggraden,
ger mig en spykänsla& gråtkänsla, sen slår den till!
& vad ska jag göra då? vad ska jag göra fall där e massa
okänt folk som inte känner till vad jag lider av? hur skulle
dom ta det om jag får panik där och inte kan styra min kropp.
Panikångest, vet du ens vad jag talar om? Jag skulle inte ens önska
min västa ovän detta lidandet, för det är så hemskt, ingen ska behöva
lida av det, men en dag ska jag bli fri från detta, jag ska bli frisk.
Ett år låter inte länge, men jag har varit deppig i många många
år, men i sjuan började min dessprition som värst, jag tror det va
då min panikångest kom, men jag började inte kolla upp det fören
3 år senare. I 4 år har jag fått kämpa mig genom attacker, men i tre
år förstod jag inte vad det var. Påstå inte att du lider av panikångest
om du inte fått läkarbevis på det, för det är verkligen inget man vill ha.
Tro mig, för jag vet. Mina anfall blir värre och värre. Nu är jag verkligen rädd.


ღ jag orkar inte kämpa för något som inte kämpar tillbaka

Rubriken stämmer in exakt på min situvation just nu, it sucks! :(

Nanna hemma inatt istället för hos bella, men ska till henne imorgon tror jag iaf. Får se vad jag samlar ork till, just nu vill jag bara ligga här i sängen och lyssna på musik..

Nu ska jag ner och dricka cappuccino och röka en morgon cigg och lugna mina never. ;)  Puss ♥


ღ oturs dag, det e den 13.nde men inte fredag!

→ en sak som vi inte behöver ta här som hände inatt
→ det är en krock i lilla bjärsjölagård
→ har i sönder ett glas när jag och sandra ska äta frukost
→ välter nästan en skiiiit stor kartong inne på ica i sjöbo
→ när jag diskar har jag sönder ett till glas genom att bara nudda vid det med tallriken.
→ slår min nagel när jag ska sätta i utaget till min laddare och jag har påbyggda naglar och det gpör on t i hela tummen
& nu väntar mer, för nu ska jag och sandra baka pizzabullar& pizza, så vill inte veta vad! nu e kloockan bara 14.33 fyfan.. :( puss ♥


ღ nu jävlar ska ni få läsa& för fan, FATTA!

vet du hur det känns när man kämpar tills luften tar slut men i slutändan misslyckas man, man ramlar ihop på golvet i tårar, man får känslan av att bli strypt man får ingen luft, man trycker på halsen och chippa efter andan och försöker finna en väg ut men man lyckas inte, luften har tagit slut. Du andas inte och känner hur du dör inifrån och ut, du ser slutet och ljuset. Vad folk än snackar om känner du dig träffad, du tror alla går bakom din rygg och snackar bullshit, du blir svartsjuk för minsta lilla fast du vet att du bara inbillar dig. panikångest, vet du ens vad du pratar om? Och när folk försöker hjälpa, men man kan inte ta emot för man har inget att ge tillbaka, alla gånger jag hjälpt mina "vänner" men inte fått något tillbaka, alla ord, alla tårar.. Det gör ont i mig av att tänka tillbaka, tillbaka på min uppväxt, min pappa.. Alla killar som lekt med ens känslor och inte gett ett skit tillbaka, alla gånger man ligger i sängen och gråter sig till sömns. Allt detta skapade min panikångest, och det finns inget värre, du vet inte hur det känns fören du själv fått det så kom inte och säg att du vet och förstår.. Den blir värre och värre, jag börjar bli räådd för att lämna huset, och atackerna blir 10 nggr jobbigare för var gång, det blir svårare och svårare att hitta andan, att kunna andas normalt igen. Just nu lever jag i det tysta, så mycket tankar som verkligen inte får komma ut, inte nu iaf. Och min gammla mormor, jag tänker på den änglen varje dag, minst en gång om dagen.. Detta har blivit för mycket för min kropp, jag har ont, men jag kämpar, jag gråter, men jag döljer det, jag skriker, men inombords, jag dör, sakta men säkert. Jag mår inte bra, jag klarar inte kämpa mer, det gör för ont, jag klarar inte detta mer, jag döljer för mycket men ändå inget, vill inte, orkar inte.. :'(


ღ kom och ta min hand och ta mig till ett annat land

oooh, fan va jag blir trött på detta asså, allt bara går emot mig! skolan går åt helete, hur jävla länge har vi gått? typ en månad och jag e redan efter i ALLT! hur kan man misslyckas så jävla mycket som jag gjort med de?! fan va jag e missnöjd med mig själv asså. Jag vill bara bort och börja om på nytt och kämpa för att kunna klara av det jag vill klara av, uppleva mina drömmar som aldrig kommer gå i uppfyllese, inte behöva klia på mina kinder för tårarna som torkat in i hyn. Jag vill bort från skåne, bort från sverige, bort från allt här! Hur kan man va så äcklad och missnöjd med sig själv? jag e så jävla kass, jag klarar inte ens av skolan. fy fan..


ღ jag vill känna att jag lever, veta att jag räcker till

Jag vill redan tillbaka till sjöbo. nu hemma går tankarna igång, samtalen om dåliga saker och allt det härade :/

varför ha så mycket förhoppningar när man vet att dom kan rasar?
varför ska du ljuga när jag märker att något är fel?
varför ska jag behöva leva påå lögner?
varför ska där va så mycket taggar på min roser jag dansar på?
varför kan jag aldrig få ha tur?

Är så trött på allt det här, varför säger en kille att allt e bra när deet egentligen är något som inte står rätt till? asså jag vill veta mer, men får inte reda på något, jag orkar inte oroa mig mer.. Så därför tänker jag gå min egen väg nu, det kommer göra ont, men jag måste, du får mig att må dåligt, och du va någon innan som fick mig må bra.. men jag kan inte se dig bara som en vän, alla pussar, allt det här, och att man inte e vänner innan man börjar "träffas" gör det bara jobbigare. Det tråkiga är att jag trivdes så bra med dig, och såklart med dina "boyz", ni kom mig djupt in på livet, jävligt snabbt! pga att ni va så jäääävla bra!


ღ dömma utan man vet är som leva utan att andas

Folk dömmer utan att dom vet, folk säöger saker utan att tänka. har dom någonsin sagt saker och tänk "hon/han kanske tar illa upp när jag säger så" hahah noooo way! Folk kan gå och säga, fan va tjock och ful du är, men tänk på att det sårar, att det kan göra ont i en person, folk kan säga din jävla hora, men tar hon betalt? nej! folk kan säga shit va smal du är ät, det kanske h*n gör, men inte kan gå upp i vikt? folk kan säga fy fan kolla h*n där borta! samtidigt hon hör de tar hon åt sig direkt för hon hör det ofta.

folket idag är anledningen till att (oftast) ungdommar börjar skära sig, tar självmord, gör sig illa på andra sätt, mår dåligt, men tänker ni ett skit på de? nej! ni kan kalla er själv för mördare för ni dödar folket inifrån och ut när ni håller på såhär. är folk verkligen så missnöjda med sig själv så dom måste ge andra skit? är folk så besatta av bekreftelse att dom duger så dom måste trycka ner andra till botten? vad är målet med att hålla på som ni gör?

visst är jag själv inte oskyldig, jag har själv fått folk må dåligt, med vilje, inte för dom skulle må dåligt utan för att jag inte tänkte,och för attt orden bara slank ur mig, det kan fortfarande hända, men jag har börjat tänka på det nu, så inte jag själv kan ge mig skulden fall jag vet att personen senare mår dåligt. jag vill inte se folk må dåligt, jag vill inte göra folk illa. jag lider själv när jag vet att folk mår dåligt. läser jag en text som folk kanske har kommenterat med typ "emo" osv på, medans dom trycker ner sitter jag emd tårfyllda ögon och gåshud, thats me, liksom. eftersom jag själv mår dåligt så vet jag att det e svårt.

den senaste människan som ansågs va perfekt fästet på ett kors, men visst kalla du dig själv perfekt, tänk på de att där e alltid något du inte har som du önska du hade, så e de med alla här i världen, alla har inte allt, men alla har något, alla försöker med något, alla försöker göra något, vissa misslyckas och vissta lyckas bättre. Tänk männiksor, TÄNK!


ღ detta är mitt liv, detta får jag ta varje dag,

Jag är trött på att må dåligt, jag vill må bra, jag vill må bra på heltid, jag orkar inte detta mer :(..
så nu måste jag skriva av mig, igen

jag e trött på att kämpa för ngt som inte kämpar tillbaka, jag e trött på att kämpa mot min panikångest medans jag vet att den aldrig kommer försvinna, jag e trött på att gråta när ingen ser, jag e trött på att va ensam, jag e trött på att folk e så falska runt mig, jag e trött på att bli sårad och trampad på om och om igen, jag orkar inte hur länge som hellst, alla säger att jag inte har något att må dåligt över, de kan jag hålla med om, men vem fan vet ett skit om mitt innre? ingen, ingen känner mig så bra som jag , jag vet bäst själv om jag har något att må dåligt över, jag kanske inte bara öppnar min käft och säger vad de e, jag lever i mitt förflutna och inte i nuet, jag ser tillbaka för mycket i mitt liv, jag har växt upp med slag, droger, bråk, kriminalitet, jag försöker leva i nuet, men de går inte! allt som händer påmminer om mitt förflutna, för jag ska kunna börja om måste jag bort här ifrån, ifrån alla minnen, jag måste börja om, men hur fan ska jag kunna göra de när vi cirklarar runt samma ställe som allt "det där" hände på? Och alla fucking misstag man bara vill sudda ut men kan inte, för gjort e gjort och kan inte göras ogjort.. när fan ska jag känna på riktig kärlek, mitt längsta förhållande varade 2,5 månader det e för fan inget?! jag vill kunna stanna vid en och samma person så länge som möjligt, speciellt om jag mår bra i hans närhet med, men när jag väl gör de, e de killen som fuckar de, de har alltid varit så, så det lär vara en dröm fram över.. detta är mitt liv, eller ska man kalla de mardröm, jag vill vakna upp, jag vill leva bra, slippa må dåligt över något som hände för typ 7-8 år sen, och alla dessa svin, pedofiler& äckliga fucking killar som inte fattar vad nej e?! VÄX UPP FÖR FAN! aaaaah..


ღ nu börjar sommarlovat nå sitt slut

skolan börjar på Tisdag och jag e taggad! men idag fick jag syn på vårt nya shema,
otaggad!



vet inte riktigt om ni ser tiderna, men iaf
Måndag: 08:10 - 14.40
Tisdag: 08:10 - 15:15
Onsdag- Fredag : 07:30 - 14.00

okej jag kanske inte ska gnälla men de gör jag! för senaste vi slutade i ettan va fan vid kvart i 2 eller vafan de va :( haha.. nu börjar tvåan, vad jag vill ha sagt, naturveteskap, samhäll& historia. och jag vet en som kommer skiiita i dom lektionerna, men de får jag inte. fy på mig! 

nu blir jg snart hämtad inför jobb, vet itne när jag är hemma, mellan 9-11 iaf.. puss ♥ 


ღ fuuuuuuck deeeee!

nu ska jag klaga. läs om ni orkar.
dom flesta kommer fatta vad jag snackar om.

jag e fucking trött på skit snack& dagens samhäller,
trött som killar som snackar så jävla mycket,
trött på "vänner" som visar sig vara fittor..

jag får dagligen höra "du är en bra person" "du är sjukt söt" "du är underbar" "jag älskar dig" "du e fin" "du är värdefull" "du är go" "du är fin" osv osv. ni vet sånt som man blir så glad av att höra, men frågan är, varfan kommer allt ifrån? 98,9 % av dagens folk snackar skit man finns för alla "nära" när dom mår skit eller har kärleksproblem eller något men vad fan får man tillbaka? vem finns där när man behöver dom? och hur kan killar va så känslolösa? nu tar jag ett exempel en kille och en tjej träffas i över en månad så gott som varje dag, tjejen vet redan att killen inte vill ha förhållande, men håller sig ändå till han, och dom umgås som dom är tillsammans, umgås med vänner tillsammans, och allt sånt ni vet? men när hon väl får känslor fuckas allt, för killen vill fortf inget, hur fan kan man va så känslolös?! hur kan man övertala sitt hjärta att inte få känslor, att inte visa något, asså jag fattar inget längre, jag vet inte vilka som e äkta och inte. och folk klagar på att man aldrig hör av sig, så hör dom inte av sig själv? varför ska jag alltid höra av mig? varför ska jag alltid va den som skriver eller ringer först? dom kan väl lika bra höra av sig?! okej, vissa klagar på att jag aldrig har tid att ses eller inte orkar, men orkar jag orkar jag inte, har jag inte tid har jag inte tid, orkar jag och har tid säger jag inte nej ju? men vafan ska man göra? jag hatar sverige, jag är trött på detta skitet här, sverige är ett pisse land! fuuuuuck it.


ღ dont' leave me alone, don't stop love me..

vilken jävla depp period jag kommit in igen..
tankarna är igång igen och jag vet inte vilken väg jag ska gå
för de ska bli som jag vill, jag vet inte vad jag ska göra, ska
jag skratta? ska jag gråta? ska jag be? ska jag tiga? ska jag
skrika? ska jag förklara? nej inget kommer hjälpa, tårarna
strömmar inombords, men på utsidan är mina kinder torra,
men detta är jobbigt, jag vet absolut inte vad jag ska göra!
jag gillar att tänka, jag gillar att skriva, men när man har
fastnat på ett ställe hatar jag de, för då vet man inte vilken
nästa tanke eller nästa rad ska bli, kanske ett liv utan dig
kan jag göra mig stark, men just nu gör de mig svag.. det
gör verkligen ont, gud om du hör mig, stoppa denna smärta!
jag skriker tills jag blir hes, jag ber tills jag somnar, jag kämpar
tills jag dör, jag kommer aldrig ge upp mitt hopp, men just
nu känns det så jääävla lönlöst, please come back and I will
give you all of my trust and my love! jagälskardigföralltid!



ღ panikångest

jag tänkte berätta för er lite om min panikångest

jag har haft läkar konstanterad panikångest i ungefär
ett år och lite till,det kommer i perioder, men jag känner
så fort den  är påväg. jag kan berätta om ett anfall jag fick i helgen..

jag, mamma, pappa, min syster, hennes kille, min moster, hennes kille, min kusin, min lillasyster& min mormor grillade och drack och jag va instlld på en bra och mysig kväll i min mammas mosters hus som min moster& kusin passade, jag hade varit trött hela dagen, så jag drack bara en cider sen gick jag in och la mig på soffan, jag somnade till i ca en timme sen vaknade, jag kände en krypande känsla från svans kotan  upp i ryggraden, samtidigt som jag hade en klökande känsla i halsen, jag visste då att de va min panikångest, jag la mig på mage och höll mina händer för huvet, min kusin kom in och jag bad han kalla på min mamma, men de va försent, när min mamma kom in hade de redan brutit ut, jag grät och hade svårt för att andas, mamma sa att hon nt hade tagit med någon tablett för hon tänkte inte på de, och de förstår jag för jag brukar aldrig få de på andra ställen än hemma, jag skakade och de gjorde ont i hela kroppen, jag sa till mamma att jag nt kunde andas och tryckte på min hals, men de gjorde ingen skillnad, de gjorde de varken lättare eller svårare för att andas, min mamma krama mig medans jag grät mot hennes axel, jag kände mig tung som en sten, min moster kom
in, och frågade mig fall vi skulle gå en runda, så de gjorde vi, vi pratade om det som va jobbigt just då, hon sa de att jag kan inte tvinga mig  själv att må så dåligt! atacken försvann när jag fick prata av mig med någon som verkligen lyssna på mig..
varje dag går jag och har oron i bakhuvet, jag har insett att jag aldrig
kan veta när jag får ett anfall! det e många som tror att det inte är
jobbigt att leva med de, men de ska jag säga er, níi vet verkligen inte
hur det är förens ni har varit där själv! man ser inget annat än svart
och man känner sig nertrampad av alla& mest värdelös i hela världen..
detta va bara ett exempel på hur mina anfall kan se ut, det
finns lättare anfall och det finns svårare, men båda delarna
är minst lika hemska och jobbiga att ta sig igenom..

ღ hur kan kärlek gå från underbart till förjävligt

2/6-19/7 inte lång tid, men den bästa tiden i hela mitt liv! I will love you until my heart stop beating.

idag blir de inget jobb för min del, men blir bio ikväll sen icke sova hemma, utan med min moster& kusin borta hos min mammas moster eftersom dom passar hennes hur, imorgon ska vi till ven& cykla! :$ hah myyysigt! kan behöva komma iväg lite tror jag..
och vad som händer på dagen idag de vet jag nt än men men..

för några år sen adopterade min katt bort sig själv man man säga.. hon va aldrig hemma utan bara hos våra grannar eftersom dom börja mata henne och sånt, hon kom då och då och kolla läget, för ungefär en timme sen ringde min lillasysters kompis till henne och sa att de såg ut som min katt hade blivit påkörd! jag vill ha hem henne nu! :( hon hade varit perfekt att krama om och mysa med nu, min älskade tjockis katt! (L) är de nu så att du nt finns mer, så vila i frid bebis

 


ღ men när jag vaknar upp saknar jag ditt annsikte.

jag hatar kärlek, varför ska de vara så jobbigt?



idag ska jag nog träffa jimmy, vi behöver snacka och reda ut ett par saker..  sen får jag se, skulle nog ta en cigg med andres (eftersom jag KORKAD NOG, har börjat röka igen), men annars hmm.. ja vi får se! jag vet ju absolut nt hur jag kommer må idag eftersom de första jag gör när jag vaknar är att börja gråta.. :/ detta är jobbigt faktiskt, de har hänt lite saker nu den senaste veckan, och de e anledningen till varfr jag nt bloggat, orkar nt förklara här, dom som vet, vet, dom som inte vet, kanske lär få veta.. men nu orkar jag nt skriva mer, jag ville bara ge er ett livstecken :) puss ♥


Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0